För jag känner en tjej, skulle kunna skriva en bok. 
Men har varken ork eller tid till det.. så du får leva med det här  !

Gumman vart ska jag börja?
Vi va med varandra när vi va små, minns du när vi va i de där uthuset och daniel ligger och sover bakfull?
Eller när vi lekte affär med rebecka?

Vi växte upp, vi tappade kontakten.

Men vi båda två började på rotskär i sjuan, jag insåg inte riktigt att det var samma person till en början. 
Så vi pratade inte direkt mycket med varandra, vi var fortfarande '' främlingar'' 
Det var en onsdag, och det var bild. Alla tjejer i klassen satt samlade runt ett bort. Och helt plötsligt så började alla prata med alla, det var då jag insåg vem du var.

Dagarna gick, och vi vart mer och mer nära varandra. 
Dock så gjorde vi ett uppehåll någongång i sjunan, men det kom tillbaka. 
Så just nu är vi tajtare än någonsin, och just nu somnar jag med ett leende på läpparna. 
För du är underbar, och det vet du. Precis lika mycket som du är en levande varelse.

Ibland kan du vara lite dryg, men jag skrattar bara och vet att du lever.

Alla vi har någongång vart kär, och haft det där pirret i magen.

Allt jag ville säga med det här var att, jag älskar dig Emilia.♥